Jan Luthman i Thailand

`Storri` från arkivet
Det här är inget som jag är speciellt stolt över, men kan kanske vara intressant att veta hur det kan gå till i det här landet.
Hände sig för några år sedan - och det var på den tiden jag litade på folk.
Pan hade en ny bekant i en angränsande stad, som senare skulle visa sig vara en bedragare av det grövre slaget.
Hon blåste människor i mängd, ofta genom att uppvisa "säkerhet" i värdelösa handlingar.
Genant att berätta det, men vi gick också på det.
Vid tre tillfällen lånade hon pengar av Pan (läs mig) och det blev till slut ett avsevärt belopp.
Sedan försvann fanskapet.
Sammanlagt hade cirka 10 personer blivit lurade och sammanlagt handlade det om miljoner - baht alltså.
Jag fick känslan av att de andra bet i det sura äpplet och ville att saken skulle bero.
Dock inte jag.
Vi var i kontakt med polisen vid flera tillfällen, men jag tyckte de var måttligt intresserade av ärendet.
Som svensk gjorde jag då det ovanliga (men vanligt här) och överlämnade ett kuvert till högsta hönset på stationen.
Två veckor senare fick Pan telefon från polisen som meddelade att den eftersökta satt bakom galler och vi var välkomna dit.
Hon omhändertogs ganska långt härifrån.
En syster till bedragaren anlände och förhandlingar vidtogs.
Det handlade om att bedragaren skulle betala tillbaka till mig, eller gå vidare till fängelse.
Systern meddelade att de kunde betala tillbaka ca 70 procent av summan, för att senare betala resten.
Jag sa nej och kunde de inte betala allt var det bara att pallra sig iväg till fängelset.
De insåg allvaret och efter en timme hade de ordnat fram hela beloppet.
Det händer ofta att folk vill låna pengar - men efter detta är det stopp.