Teachers Day
För de - som likt mig - gillar ordning i skolan är det rena drömmen att besöka skolor i Thailand.
Vilket jag gör ibland.
Här förekommer garanterat inga kepsar på och pillande på mobiler under skoltid.
Igår var jag till skolan där Fluk och Faa går då det var "Teachers Day".
Då jag utan tvekan numera tillhör den äldre generationen uppskattar jag att inte bli behandlad som något katten släpat in.
Den synen på äldre människor grundläggs i unga år i skolan i Thailand.
Och vad jag kan bedöma följer den inställningen eleverna när de lämnar skolan för gott.
Den svenske skolministern borde besöka Thailand och se hur ordningen, diciplinen , nationalismen med respekten för flaggan, nationalsången m.m. fungerar i de thailändska skolorna.
SvaraRaderaDet finns mycket att lära från den thailändska skolan, man kan påstå alla Sydost Asiatiska länder har en mycket bra ordning och diciplin i skolorna.
Nu åker ministrar från regeringen i Sverige istället och studerar exempelvis stadsplanering i Indien, finns ingenting att lära där, om de inte har tänkt bygga slumbostäder och getton för det importerade folket.
I sanningens namn är resultatet för Thailands del i PISA-testet 2012 inte så lysande.
SvaraRaderaHär ämnet matematik.
Plats
1 Shanghai-Kina
2 Singapore
12 Finland
17 Vietnam
38 Sverige
50 Thailand
Men ordningen är god. Thailändska ungar är lyckliga i skolan. De ligger på plats fyra i världen i skoltrivsel. En reformering av utbildningen har förutsättningar att lyckas.
Thailändska lärare är bättre avlönade än sina svenska kolleger relativt BNP per capita.
Vietnam har på kort tid gått fram i PISA-provet. Det har skett genom att kopiera skolsystemet i Singapore. Men jag tror nog inte det ligger i thailändska maktelitens intresse att höja folkets utbildningsnivå.
Olaus
När sådana där undersökningar görs är det genomsnittet i landets skolor, en sådan undersökning blir missvisande för Thailand därför de har ett segrerat skolsystem.
SvaraRaderaAlla går grundskolan tills de är 12 år sedan har de obligatorisk High School 3 år, de elever som ämnar studera på universitet forsätter 3 år till på High School och vid 18 års ålder kan de börja på universitet.
De elever som inte ämnar gå in på universitet börjar College som är en yrkesskola efter tysk modell, med olika yrkeslinjer varvad med praktik ute på företag och teori.
På High School sorterar de ut att elever med de bästa betygen går i speciella klasser och sedan är det tester om de kan bli kvar i klasserna eller måste flytta ned. Det här sporrar eleverna att läsa hårt för att bli kvar i toppklasserna och de ses som nummer ett i skolan.
Genom den här segreringen får de fram en spetskompetens som inte annars vore möjlig.
Klasserna är vanligen stora med ca 40 elever i varje klass, men med mycket god ordning och mycket stor respekt för läraren.
Sedan när de söker in på universitet måste alla genomgå test, sedan är det testresultatet som är avgörande på vilket universitet de kan komma in på.
Skolsystemet i Thailand har genomgått en mycket stor förändring, det har ordnats skolskjutsar som gör att elever från landet kan studera på High School i större samhällen.
Det har byggts väldigt mycket skolor och universitet, man kan se de här stora universiteten är nybyggda och har väldigt mycket elever.
Tidigare fanns privata skolor dit de välbärgade skickade sina barn och sedan fick höga positioner i samhället, som gjorde att det blev en segrering av folket i landet, att de som hade bra ekonomi kunde få bra utbildning, den fattige hade ingen möjlighet till det.
Men idag håller de statliga skolorna minst lika hög klass som de privata och de välbärgade skickar idag sina barn till statliga skolor, det finns ingen större skillnad och ingen större orsak att skicka dem till privata skolor, visserligen har privata skolor vanligen mindre klasser.
De statliga skolorna betalar bra löner till lärarna, där duktiga lärare har bra befordringsmöjligheter till mycket bra tjänster och löner.
Thailändare på landet, som idag är i femtioårs ålder har oftast inte gått mer än 4 år i skola som då var obligatorisk.