söndag 22 februari 2015
Trönderbrura - finaste valsen
Sitter här vid datorn och lyssnar - och ser - på musik.
Jag tycker det är viktigt att även se de som spelar oavsett vad det är för musik.
När jag var kring 12 år fick jag ett dragspel av min mormor som även skickade iväg mig på dragspelskurs i Falun arrangerad av Hagströms om jag inte missminer mig.
Det var ett knappspel av enklare modell.
På kursen lärde jag mig grunderna så jag visste hur man skulle göra för att få ljud i apparaten.
Jag kan inte påstå att jag var någon Jularbo direkt, vilket jag insåg efter att ha försökt lära mig spela Drömmen om Elin under cirka 40 år.
Under den tidsrymden hade jag även införskaffat ett mera avancerat instrument då jag intalade mig att det måste bero på mormors billiga spel att jag inte fick till det.
Det berodde inte på det...
Den här norska valsen som är den finaste jag vet i konkurrens med Lyckobringaren, misshandlades även under ett par år utan framgång.
Jag känner Folke Lindqvist (ni vet Lindqvistarna) och jag hälsade på honom ibland i hans musikaffär i Östersund och bad honom spela den här valsen.
Det gjorde han med nöje, men det hjälpte knappast mig, tvärtom tappade jag mer och mer sugen när jag hörde ett proffs framföra valsen.
När jag flyttade till Thailand våren 2005 sålde jag båda spelen.
Så var det med den musikkarriären.
Märkligt egentligen för jag inbillar mig att jag har hyggligt musiköra, då sonen Håkan är otroligt musikalisk och har gått på musikhögskola.
Han har det förmodligen efter mamman...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blev ditt pensionärsliv i Thailand verkligen som du hade tänkt dig, Jan? Jag menar, låtit bygga hus och därtill trädgård, nu sålt, en fru, som aldrig är hemma. Nu sitter du ensam i bostaden med datorn som sällskap, tänker tillbaka på gamla minnen. Jag menar, du är inte lastgammal, borde ha många aktiva år kvar. Vore roligt att höra hur du tänker över detta.
SvaraRaderaJag tycker det är OK Gun och jag har själv valt det liv jag lever. Skulle jag inte gilla läget skulle jag förändra min situation och det bums.
RaderaDet har hänt förr.
Att sälja huset vi byggt bekommer mig inte och anledningen till det är att jag inte trivdes där i byn.
Ett jäkla liv ofta på nätterna när unga grannkillarna spelade musik på hög nivå, en elleverantör som inte kunde leverera det de skulle vilket medförde att AC:n inte fungerade riktigt.
Samt ett uruselt och dyrt Internet.
Att Pan jobbar och jobbar mycket ser jag som positivt - jag är inte typen som sitter i Thailand som många utlänningar gör och står för alla kostnader gällande en fru/sambo och hennes släkt.
Visst datorn är ett bra sällskap och hade jag inte den skulle jag känna mig ganska isolerad.
För övrigt har jag bekanta här i Rattanaburi som jag umgås med när jag känner lust - men jag kanske inte berättar allt här på bloggen?