fredag 24 maj 2013

Jag är försiktig
Ni som hängt med här ett tag har noterat att jag ibland berättar om ormar och skorpioner.
Ni har kanske fått intrycket att det är mycket vanligt förekommande - vilket det inte är.
Det händer, men sällan jag ser levande ormar, men om man färdas efter vägarna ser man i stort sett alltid överkörda döda reptiler.
Om en thaiare kommer i bil har jag en känsla av att de inte väjer för en orm på vägen.
Men jag avskyr ormar och är alltid försiktig här hemma på gården, det har ju hänt att någon förirrat sig in här någon gång.
Senast var det för bara ett par veckor sedan då jag hade en ganska kraftig sak inne i köket.

Jag har vissa rutiner som jag alltid följer. T ex tittar jag alltid var jag sätter fötterna när jag går någonstans, om jag lyfter på stenar, bräder eller annat, ytterst försiktig. Kollar igenom sängen vid läggdags och nu har jag även börjat med att titta under bänken i köket efter senaste besöket där. 

Mitt kök är här precis till vänster, ni ser att de har nära till. Det skall bli en mur utefter hela tomtgränsen här, men det går sakta - kommer alltid något emellan.

Jag fick tips av en läsare här på bloggen hur jag enkelt kunde göra ett redskap för att fånga eventuella inkräktare. Ett PVC-rör på 1,5 meter, trä ett snöre igenom och en ögla i ena änden. Ni kan lätt räkna ut resten. 

7 kommentarer:

  1. En fullvuxen orm kan vara rätt tung. En stor King Cobra väger upp mot 9 kg.
    Jag använder en styv bambustång på 4 meter för att inte behöva gå nära och trigga ormen till flykt eller anfall.
    Längst ut en vanlig snara av mässingstråd. Fördelen med metallsnara är, att den håller sig i rätt form, då man försiktigt sänker den omkring den resta ormens huvud uppifrån och ned.
    Ormen ser den inte så lätt som ett tjock snöre.
    Då snaran ligger runt ormens hals, rycker man bara till i sidled och bär iväg den till skogen. Är det långt stoppas ormen i en rissäck.
    Där släpper jag ormen i frihet.

    Olaus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra, finns möjlighet att utveckla den här "prototypen".

      Radera
    2. Jag använder mig av ett tunt grönt snöre av något tvinnat plast material, väldigt starkt och håller formen ganska bra. och som Olaus sa så bör den den vara längre eftersom man gärna vill ha lite avstånd till ormfan

      Radera
    3. Som Olaus skriver, en vanlig snara av mässingstråd och även Arne här.
      Men man måste kunna dra åt så ormen sitter fast - eller?

      Radera
  2. Får du inte ont i knäna, när du kryper så där på hårda golvet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Råder tydligen en liten missuppfattning här.
      Jag kryper inte omkring Lars, bara böjer mig ner och kontrollerar - vilket kan vara nog
      så påfrestande för gubbkroppen - jag skall ju upp också.

      Radera
    2. ..."bara böjer mig ner"....
      En bild ljuger inte, eller?
      Båda Redaktörn´s knän har markkontakt, så det så! :-))

      Radera