Markstriden slut - i det närmaste

Habegärsbrorsan som jag kallar Kurt.

Nu har Mon fått det positiva samtalet från advokaten som hon väntat på.
Som förutspåtts hade Kurt inte tillstymmelse till chans när domstolen sagt sitt.
Den 29 denna månad skall samtliga parter infinna sig på ett kontor i Korat för att slutgiltigt avsluta den här sorgliga och jobbiga affären.
Därefter kan muren rivas som Kurt lät uppföra - gissa om jag skall vara på plats?
Det har tillkommit nya läsare till bloggen och till er har jag lagt in en bakgrund i sammanfattning.
Om ni har intresse och ork att läsa?

"Sambon som här nedan kommer att kallas Mon (vilket är hennes nickname) har tre bröder. På bilden ser ni den äldste av de tre och jag kallar honom för Kurt. Kurt är den som är upphovet till den rådande markkonflikten mellan honom och Mon och så här är det i grova drag:
I Thailand ägs stora delar av marken av staten, men folk disponerar marken som sin egen och brukar den. Men de får t ex inte sälja den - vilket en del gör ändå. Mon disponerar ett ganska stort stycke mark hemma i byn - liksom hennes bröder gör. Hon har papper från en myndighet som bekräftar att så är fallet. För att man skall få nyttja de här markerna vill det till att man aktivt sköter marken och visar intresse. Mon har under årens lopp visat intresse för sin mark och har t ex:
Byggt hus, dragit fram el och vatten, planterat många träd och anlagt trädgårdsland. Hon har med råge uppfyllt de krav som myndigheterna ställer. Brorsan Kurt som lider av habegär tycker att även han skall få del av Mons mark och här har problemet uppstått. Han tycker tydligen inte att det räcker med det han redan har. Och har låtit uppföra en mur som delar Mons mark."

Striden trappas upp
Som ni kanske kommer ihåg berättade jag tidigare att polisen stoppat vidare arbete och åtgärder från Kurts sida i väntan på domstolsbeslut. De thailändska kvarnarna mal inte så där jättesnabbt och enligt uppgift kan det ta upp till två år innan ett beslut från domstol kan komma.
För Mons vidkommande har det ingen större betydelse då hon bor här i Pattaya och någon flytt hem till byn är inte aktuell för närvarande. Jag har även berättat att hon skulle börja bygga ytterligare ett hus nu den 17:e. Men det blev ändring på det i lördags. Hon fick då ett telefonsamtal från mellanbrodern som jag här kallar Staffan, att Kurt hade rivit upp och förstört delar av den trädplantering Mon anlagt på tomten. Det gjorde han efter att vi lämnat byn på fredag morgon.
Varvid hon ringer till polisen och anmäler skadegörelsen. Hon har hela tiden haft samma handläggare hos polisen och han råder henne att komma hem och få ett avslut på den här sorgliga historien.
Det finns nämligen alternativ till att vänta i två år på domstolsbeslutet. Det är att kontakta en advokat som tar tag i ärendet på direkten och det betyder i det här fallet att allt kan vara fixat på avsevärt kortare tid (den som lever får se).
Vi kom alltså tillbaka till Pattaya i fredags em och i går på söndagen for hon de 55 milen tillbaka igen, denna gång med bekant och bil. När ni läser detta har hon redan träffat advokaten som hon känner sedan tidigare.

Ingen tvekan
Enligt polisen och advokaten råder det ingen som helst tvekan om utgången av den här striden och uppmuntrad av detta och mitt ekonomiska bidrag till advokaten for hon iväg förhoppningsfull och stridbar.
Kurt som gjort sig ovän med Mon, två bröder samt sin pappa munken har några få anhängare uppe i byn och jag tror och hoppas att han bittert skall få ångra att han drog igång detta. Han har nämligen på ett klandervärt sätt tillskansat sig ytterligare tre tomter och dessa skall nu advokaten se till att de går tillbaka till pappa munken, detta på Mons initiativ.
Ni kommer kanske ihåg att jag tidigare berättat om hans lögn inför myndigheterna om ett hus som inte finns.
Även om jag inte förstår ett dugg så kommer jag att vara på plats däruppe när domstolsförhandlingarna drar igång. Jag vill för allt i världen inte missa föreställningen när advokaten slår klorna i rövhålet Kurt. Jag har en känsla av att han kommer att få det ganska hett om öronen.
Finns det någon rättvisa här i världen så är fallet solklart - men osvuret är bäst - vi befinner oss i Thailand...