Home sweet home

Hemma igen efter snabbruschen upp till Surin.
Jag har några bilder från i dag som jag tänker lägga ut inom kort, men först:
Som ni förstår har det varit en hel del tillbud i thailandstrafiken under mina fem år.
På moppe, på MC och i bil - jag hade även bil innan den här senaste inköptes.
Men så nära som det var i dag har det aldrig varit.
Efter bara ett par kilometers körning i morse, ja förmiddagen, kör en blå pic-up upp på vägen från en gård precis framför oss.
Kanonväder med strålande sikt, lång raksträcka och absolut inget som skymde sikten för den här mannen som körde.
Det är märkligt hur man reagerar på bråkdelar av en sekund.
Ögonen ser något, signal till hjärnan som ger direktiv till händerna.
Vi kom i lite drygt hundra och när jag gjorde undanmanöver var det inte många centimeter emellan bilarna.
Vi undvek diket med minsta möjliga marginal och sambon gastar: STOP!!!
Damen i fråga har ett helvetiskt humör vid vissa till fällen - och det här var ett sådant.
Ut ur bilen for hon när jag fick stopp och sprintade tillbaka till bilen som hade stannat.
Och jag efter.
Sedan gav vi den här föraren en avhyvling som knappast upplevts i den här provinsen tidigare.
Mon skällde på thai och jag på svenska och engelska.
Karln blev mindre och mindre där bakom ratten och tillsammans med två kvinnliga passagerare slog de ihop händerna på thailändsk manér, ursäktade sig och var mycket tagna.
- Jag såg er inte, var hans försvar.
Jag tror (vet) att det är bra i Sverige att man skall köra med belysningen tänd. Jag gör det även här i Thailand ibland när det är stark trafik och många vansinniga omkörningar.
Och man får stå ut med att vara och varannan blinkar för att göra mig uppmärksam att jag glömt ljuset på.