Kanns som en speciell dag

Dagens datum, 2 mars kanns speciellt for mig.
Och jag sander en tacksamhetens tanke till personalen på IVA, Intensivvardsavdelningen på Ostersunds sjukhus.
Efter nagra ar med formaksflimmer, sade hjartat stopp och det var dags for mig for den sista resan.
I dag for exakt tio ar sedan lade hjartat av, men till min lycka kompetent personal och en stor portion tur ar jag fortfarande med.
Och mar bra.
10 ars bonus, konstaterar jag nojd – kan det bli 10 till?

Sa har var det.
Jag fick formaksflimmer som sakta kom insmygande i hjartat.
Det borjade med nagra extraslag per dygn och okade sedan i omfattning varefter aren gick.
Efter ett par ar hade jag konstant oregelbunden hjartrytm, anpassade mig tokigt nog till detta och kom mig inte for att uppsoka lakare.
Det gar val over, resonerade jag dumdristigt.

Kom till lakare till slut
Det gick sa langt att jag inte kunde ga i en svag uppforsbacke, eller trappa utan att stanna och vila.
En kvinnlig bekant som upptackte detta gav mig en fot i baken och sag till att jag kom till lakare.
Remiss till sjukhuset dar man konstaterade att jag hade langt utvecklat formaksflimmer.
Under hela perioden jobbade jag som vanligt.
En lang period foljde da jag akte ut och in på hjartavdelningen dar man forsokte fa bukt med flimret.
Jag tappade rakningen pa alla så kallade elkonverteringar jag gjorde dar på avdelningen och alla mediciner som provades.
Ingenting hjalpte.

Efter en langre tids experimenterande beslutades att jag ater skulle byta medicin.
Som inom kort skulle visa sig vara forodande.
Flimret upphorde inte och dosen okades successivt for att om mojligt uppna ett positivt resultat.
Sa infann sig den odesdigra dagen 2 mars 2000.
Som jag kommer ihag som om det vore i gar.
Jag och en reporter var ute på ett jobb da jag drabbades av synrubbningar och ett hjarta som rusade i expressfart.
Och da gjorde jag mitt stora misstag.

Kordes till akuten av kollega
I stallet for att kalla pa ambulans bad jag en kollega kora mig till akuten och pa vagen dit utvecklades ett kraftigt lungodem.
Hade ambulansen transporterat mig till sjukhuset sa hade de paborjat behandlingen i bilen och konsekvenserna hade formodligen inte blivit lika allvarliga.
Akutbesoket blev en mardrom, med personal som inte insag allvaret och borjade med att ta EKG och en del andra prover, medan jag lag och kippade efter luft.
For den som handelsevis inte vet sa samlas vatska i lungorna, man kan inte andas och en del sager att man kan likna det vid att drunkna invartes.
Lungodemet utvecklades ytterligare och efter en alltfor lang stund ramlade poletten ner hos personalen och jag transporterades i ilfart in till IVA.
Dar och mitt pa dagen fanns kompetent personal som tog hand om mig.
Da var jag medvetslos och vatska rann ur munnen på mig, har jag fatt berattat i efterhand.
Alla viktiga funktioner hade lagt av, ingen andning, ingen puls, ingen hjartverksamhet alls.
Jag var dod.

Ytterligare personal larmades in fran olika delar av sjukhuset och de startade aterupplivning.
Som lyckades har ni markt.
For att gora en lang historia kortare sa flogs jag efter en vecka med ambulansflygplan till Uppsala och Akademiska Sjukhuset.
Dar informerades jag om en operationsmetod som var tamligen ny vid den tidpunkten.
Kallas Maze-operation och jag insag att det inte fanns något bra alternativ. Jag maste opereras om jag skulle kunna aterga till ett normalt liv igen.
Den 5 juni opererades jag i Uppsala med oppen hjartkirurgi av Leif Nilsson och efter detta har pumpen tickat på som den skall.
Tio ar nu, jag vill ha tio till – minst…

Wikipedia:
"Sista utvagen vad galler formaksflimmer har varit, och ar i nagon man fortfarande for kroniskt flimmer, en maze-operation. Da oppnas brostkorgen, hjartat stannas och cirkulationen uppratthalls med hjart- lungmaskin och man branner eller fryser in ett monster på formaket som skall tvinga de elektriska pulserna att ta en viss vag (eng. maze = labyrint). Det s k formaksorat (left appendage) opereras bort for att forhindra framtida proppbildning. Maze-operation ar som alla open-heart-operationer ett stort ingrepp. Man ligger kvar på sjukhuset atminstone en vecka och ar tillbaka i arbete forst efter flera manader".