1973 knallade Janne Olsson in på en bank vid Norrmalmstorg i Stockholm med en k-pist.
Tog gisslan, som efter en tid uppfattade myndigheten och polisen som ett större hot än gisslantagaren.
Stockholmssyndromet.
Olsson bor sedan många år häruppe i Isaan och presenteras i en stort uppslagen artikel i Bangkok Post
Artikeln i tidningen är skriven av Jan Källman.
Denne Källman är den person som skrivit boken/hjälp Olsson att skriva boken.
Källman har alltså stort intresse av att marknadsföra Olsson på alla sätt.
Det här vet jag då jag tidigare samarbetat med Källman, under en kort period.
Jag var med i inledningsskedet när Källman etablerade kontakt med Olsson.
http://www.bangkokpost.com/news/investigation/34810/inhuman-beast-finds-his-peace
kriminell pajas som inte bör hyllas anser jag.
SvaraRaderaHåller med Sigge i det här fallet. Olsson ska glömmas bort, han har redan sotat sitt brott och måste få gå vidare i livet. Att skriva artiklar nu 2010 gagnar ingen eftersom ingen har nåt intresse förutom Kälmman.
SvaraRaderaVisst Källman har intresse av att damma av Janne Olsson. Han har självklart en ekonomisk deal med Olsson, vad det nu kan vara?
SvaraRaderaDu skriver att "ingen har något intresse förutom Källman".
Du glömmer förlaget som ger ut boken och naturligtvis Olsson själv.
Man ställs inför val hela tiden. Olsson har kunnat välja ett liv i avskildhet däruppe i Isaan, fjärran från artiklar och annan mediaexponering.
Men han har valt en annan väg och varför kan man spekulera i.
Jag gissar att profit och fåfänga driver honom.
För Källman och förlaget handlar det enbart om slantar i plånboken.
Jag vet inte hur de marknadsför Olsson och boken i Sverige, men jag utgår ifrån att där drivs en kampanj i någon form.
Ur Olssons synvinkel så har en bra rådgivare i Källman som vet hur en slipsten skall dras. Se bara hur han lyckats kränga artikeln till stora Bangkok Post.