FN-tjänst på Cypern, jo,jo, rena semestern. Själv tjänstgjorde jag i Kongo, där small det ordentligt, regelrätta strider, men det gick bra,men inte vill jag tillbaka i någon tidsmaskin. I dag nöjer jag mig gott med resor till Världens alla hörn, dock som fredsbevarare utan uniform.
Vi som inte tjänstgjorde i Kongo där det "small ordentligt i regelrätta strider" fick nöja oss med semester på Cypern. Och det var de flesta av oss nöjda med. PS. Hörde förresten att du tillhörde kockgänget på bataljonen, så de enda smällar du hörde torde komma från köket när någon tappade stekpannan i golvet. DS. :-)
Lätt att vara ironisk,Jan. Men det är skillnad på FN-tjänst och FN-tjänst, som du kanske har förstått. De flesta av oss i FN-uniform, reste ut för att göra det mandat som FN fått, dvs försöka behålla och skapa fred, även om det som i Kongo,blev riktiga strider ( som du förresten också gör dig lustig över). Jag är glad och stolt att fått göra mitt uppdrag. Själv satt du väl på press-staben, och där smällde väl det bara på tangentbordet på skrivmaskinen, eller när ni tappade ölglaset från solstolen. Så jag förstår att du önskar dig en tidsmaskin.
Eftersom jag gillar att få sista ordet kommer här ett till bidrag och sedan sätter jag punkt. Som du hade jag och många andra ambitionen för att fullfölja det mandat som FN satt. Vad jag reagerar emot och det är inte första gången, är när de här Kongo-gubbarna (ja, de är gubbar nu liksom jag) ofta skall framhäva sig själva som ena jäkla fräsare till FN-soldater. De som inte var i Kongo, de hade inte de högt stående motiv som Kongo-soldaterna hade och de turistade på Cypern bland annat. Jag har träffat en del veteraner från Kongo och det är ungefär samma tongångar hela tiden. I Kongo där jävlar small det och hör sedan spädisar. Jag tror inte att en enda kula avlossades från ett svenskt vapen under mina två bataljoner på medelhavsön och det tycker jag är bra. Men dramatik och incidenter inträffade ganska ofta och då tänker jag i första hand på 24 C där jag deltog. Det var som du kanske känner till den första FN-bataljonen som sändes till den då oroliga medelhavsön i april –64. Men som sagts, något kulregn upplevde vi aldrig och det var vi nog rätt nöjda med. För övrigt satt jag aldrig på någon press-stab. Första gången var jag GRG-skytt och på bataljon två körde jag KP-bil, för kännedom. Därmed är det punkt i det här meningslösa utbytet.
FN-tjänst på Cypern, jo,jo, rena semestern. Själv tjänstgjorde jag i Kongo, där small det ordentligt, regelrätta strider, men det gick bra,men inte vill jag tillbaka i någon tidsmaskin. I dag nöjer jag mig gott med resor till Världens alla hörn, dock som fredsbevarare utan uniform.
SvaraRaderaVi som inte tjänstgjorde i Kongo där det "small ordentligt i regelrätta strider" fick nöja oss med semester på Cypern.
RaderaOch det var de flesta av oss nöjda med.
PS. Hörde förresten att du tillhörde kockgänget på bataljonen, så de enda smällar du hörde torde komma från köket när någon tappade stekpannan i golvet. DS. :-)
Lätt att vara ironisk,Jan. Men det är skillnad på FN-tjänst och FN-tjänst, som du kanske har förstått. De flesta av oss i FN-uniform, reste ut för att göra det mandat som FN fått, dvs försöka behålla och skapa fred, även om det som i Kongo,blev riktiga strider ( som du förresten också gör dig lustig över). Jag är glad och stolt att fått göra mitt uppdrag. Själv satt du väl på press-staben, och där smällde väl det bara på tangentbordet på skrivmaskinen, eller när ni tappade ölglaset från solstolen. Så jag förstår att du önskar dig en tidsmaskin.
SvaraRaderaEftersom jag gillar att få sista ordet kommer här ett till bidrag och sedan sätter jag punkt.
RaderaSom du hade jag och många andra ambitionen för att fullfölja det mandat som FN satt.
Vad jag reagerar emot och det är inte första gången, är när de här Kongo-gubbarna (ja, de är gubbar nu liksom jag) ofta skall framhäva sig själva som ena jäkla fräsare till FN-soldater.
De som inte var i Kongo, de hade inte de högt stående motiv som Kongo-soldaterna hade och de turistade på Cypern bland annat.
Jag har träffat en del veteraner från Kongo och det är ungefär samma tongångar hela tiden.
I Kongo där jävlar small det och hör sedan spädisar.
Jag tror inte att en enda kula avlossades från ett svenskt vapen under mina två bataljoner på medelhavsön och det tycker jag är bra.
Men dramatik och incidenter inträffade ganska ofta och då tänker jag i första hand på 24 C där jag deltog.
Det var som du kanske känner till den första FN-bataljonen som sändes till den då oroliga medelhavsön i april –64.
Men som sagts, något kulregn upplevde vi aldrig och det var vi nog rätt nöjda med.
För övrigt satt jag aldrig på någon press-stab. Första gången var jag GRG-skytt och på bataljon två körde jag KP-bil, för kännedom.
Därmed är det punkt i det här meningslösa utbytet.
Bra svar!
SvaraRadera