torsdag 12 april 2012



Kommer ni ihåg honom?
Min kompis som jag döpte till Buffalo-Bill, då han alltid kom hem till mig när han passerade med sina fyra bufflar på väg till betet.
Han klagade ofta över magsmärtor och det visade sig att han har cancer.
Nu är bufflarna sålda sedan en tid tillbaka och han äter smärtlindrande mediciner - det är vad som erbjuds honom.
Han och hans fru har det inte lätt för närvarande och jag hjälper dem ekonomiskt.
Jag önskar att jag kunde göra något mera.

6 kommentarer:

  1. Strongt av dig att hjälpa

    SvaraRadera
  2. Du har ett gott hjärta. Fruktansvärt att bara sitta så och vänta på döden. På det viset har vi det bra i Sverige, mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra gjort Jan!
      Apropå världsmästarna på sjukvård, så hade jag en kusin i Sverige som två svenska ´Läkare` missade hans cancer i magen, han avled efter fyra månader.
      Erling- ni har det tryggt och säkert i Sverige så länge ni är friska och slipper det så kallade äldreboende .

      Radera
  3. Du har ett gott hjärta Jan.

    SvaraRadera
  4. Bra hjärta där, Jan!

    SvaraRadera
  5. Du Ola, det skiljer sig nåt rent vansinnigt från ställe till ställe. En tjej fick livmoderhalscancer och opererades två gånger i Borås men den hade spritt sig till lymfsystemet. I Borås fungerade allt på ett bra sätt. I Göteborg däremot tog man nästan livet av tjejewn och som tur var fick jag stopp på det innan det var för sent. Misslyckad operation, misslyckad efterbehandling, vidrigt korkade läkare osv. Fick henne till Lund och Dr. Malander, det var som på en annan planet och trots dålig prognos lever tjejen, är frisk och studerar.Så det beror på var du bor och hur tuff anhöriga kan vara. Jag fick gå så långt att jag tog en läkare i nackskinnet och ställde på utsidan av onkologen och där är hon kvar. Dessutom var jag tvungen att förklara för en läkare att stack hon fram sin fula nuna och satte sin fot i operationssalen skulle hon snabbt lära sig att flyga. Vi befann oss på 6 våningen.Visst skreks det på polis men har man inte på fötterna och är man bevisligen farlig för patienten så kommer man ingen stans. Det är för jävligt att det skall vara sådana skillnader när kunskapen finns. Överlevnaden i denna sjukdom om du vårdads i Lund rakt över alla stadier är över 93% men i Göteborg är det 68%, det säger väl allt. MEN HUR DET ÄN ÄR SÅ SKICKAR VI INTE HEM CANCERSJUKA MED VÄRKTABLETTER.

    SvaraRadera