Helgen som spårat ur
Songkran, det thailändska nyåret, den gamla fina traditionen som spårat ur på många håll.
Ursprungligen var det den här helgen som man ägnade sig åt Buddha, föräldrar och de gamla.
Man hade en skål fylld med vatten och några blommor, varefter man försiktigt hällde en del av vattnet på människornas händer.
Samt önskade dem god hälsa och ett gott liv det kommande året.
Samma procedur även i templet för Buddha och munkarna.
Så var det tidigare och det tillämpas numera av en del - jag bor ihop med en av dem.
Och hur har det blivit?
Ja, det vet ni som upplevt Songkran på turistorterna.
Nej tack Songkran vill jag ogärna uppleva en gång till, åtminstone inte på det sätt den firas i Pattaya, om det vore en dag så skulle även jag tycka att det vore lite kul, men en hel vecka, nej!
SvaraRaderaMen jag längtar i alla fall till Thialand nu för här i Sverige är det fortfarande kallt, i natt var det bara 0,5 grader i Örebro och kylan ska visst fortsätta nästa vecka säger vädergubbarna.
Jag har själv inte upplevt Songkran, men har hört och läst om eländet där turister utan någon kunskap om traditionerna terroriserar sin omgivning. Jag var i Thailand för första gången nu i mars och början av april, anledningen till detta besök var att min son gifte sig med sin thailändska fru enligt thailändsk buddistisk tradition. Vi var i hennes hemby i distriktet Shaiaphum och den ceremonin var något av det finaste jag upplevt. Vatten spelar en betydande roll i den buddistiska läran och munkarna som välsignade och bad för parets lycka, genom den vita tråden som samtliga munkar höll, lade också vikt vid vattenceremonin. Att hälla välsignat vatten över brudparets händer ingick i ceremonin, detta vatten fick paret sedan gemensamt hälla över vårdträdet ute på gården, till minne av de döda. Bröllopet avslutades sedan med en hejdundrande fest där cirka 150 par från byn och den närliggande staden deltog. Helt fantastiskt. Min resa avslutades med en fantastisk vecka i Pattaya, jag kommer definitivt att återvända till Thailand och nästa gång stannar jag mycket längre. Kanske bosätter jag mig där när jag pensionerar mig.
SvaraRadera