Jan Luthman i Thailand

Chaiyaphum nästa
Mon är kvar i Rattanaburi, eller närmare bestämt Nonkha som byn heter.
Jag tog bilen i går och åkte till Chaiyaphum och hälsade på min vän Or som bor där.
Hon har som hundratusentals andra unga tjaitjejer hamnat i en situation som för oss svenskar är helt främmande.
Hon sällskapade med en thaikille och drömde förmodligen om hem, familj och ett lyckligt liv tillsammans med en juste man.
Och så gick det som det gick...
Hon blev med barn och drömkillen gjorde som många av hans gelikar - tog tandborsten och drog.
Det var inte roligt längre att få en "unge på halsen" när kompisarna och ölen fanns som alternativ.
Det märkliga i samanhanget är att det finns inget som helst skyddsnät för de här unga mammorna - ja, utanför familjen då...
Inga lagar och förordningar som gör att tjejerna kan räkna med ekonomisk hjälp från en oansvarig pappa, eller från något annat håll.
Och där står kvinnorna med fullt eget ansvar för barnet.
Och vad händer?
Det vet ni, många hamnar i sexindustrin för att få debet och kredit att gå ihop. Anhöriga tar hand om barnen hemma i stan/byn och tjerna sänder hem sina 3-4 tusen baht varje månad.
För min vän Or är det gynnsammare då hon valt en annan väg och arbetar på ett kontor här i Chaiyaphum.
Gynnsammare så till vida att hon inte behöver förnedra sig i ryggläge på turistorterna.
Men självklart är det kärvt ekonomiskt. Jag har inte frågat, men jag tror knappast att hon tjänar över 8 000 baht/månad.
Och den lilla knubbiga sonen tas om hand av en syster till Or sex dagar i veckan då hon arbetar på kontoret.
Där för övrigt Ors mamma även jobbar. Jag var där i går och hejade.
Jag blir här några dagar och sedan bär det av till stimmet i Pattaya igen.
Mon är kvar i Rattanaburi och bygger för fulla segel.