Full Metal Jacket
Fördrev en stund i går med att se den här filmen.
Behållningen definitivt i filmen första del när de unga grabbarna anländer till militärbasen i South Carolina.
Där "drabbas" de av den hårdföre plutonchefen Gunnery Sergeant Hartman, spelad av R. Lee Ermey - och det blir ingen dans på rosor.
Hela filmen inklusive inklusive Vietnam-scenerna är är inspelade i Storbtitannien eftersom regissören Stanley Kubrick hade emigrerat dig.
Häftig gubbe den där plutonchefen, vår hette Hjort och var ingen velourkille precis. Snarare mjuk som bohuslänsk granit. :)
SvaraRaderaOch vår hette Althén (stavningen?) och gjorde oss finniga ynglingar ganska byxis.
RaderaIngen jämförelse med Mr Hartman, men han använde ett språk som vi aldrig tidigare hört från någon vuxen.
Vi som kom direkt från en mammas trygga famn.
Vi hade en kille som jobbat i hamnen i Göteborg som nästan blev gråtfärdig efter första kontakten med plutonchefen. Han hade en röstvolym som kunde skära rakt igenom en orkan och korridoren på luckan hade god akustik. Jag som var lustigkurren hade redan blivit förvarnad så jag, min dumme fan, skulle driva med befälet och ta ner honom på jorden. Jag var orakad vilket upptäcktes inom några sekunder. Rakade dig pojkjävel röt han så trummhinnorna nästan brast. Jag måste upplysa er om att min hörsel är perfekt så det finns ingen anledning att höja rösten svarade jag och tog fram en batteridriven helt rund rakapparat. Vad gör soldaten vrålade Hjort. Rakar mig svarade jag. Han var nu närmast violett i ansiktet. Jaså säger han vi har fått en skämtare i plutonen, det skall vi snart ändra på. Hundra armhävningar. Jag gjorde dem och, va det något mer. Vi beordrades därför ut till terränglöpningsbanan och trängen kom med kaffe och smörgåsar. En del grabbar va väldigt förvånade men ingen protesterade. Vi ska nu få se en kul kille springa säger Hjort,. förplägning finns för de behövande och ni kan ta plats var ni vill runt banan. Rolighetsministern däremot springer och han springer tills jag anser att han sprungit nog. Tio varv blev det och sedan fick jag en veckas straffkommendering med en enda uppgift. Potatisskalning, manuellt. Jag fick inte använda maskinen. En hel vecka. Jag lärde mig där att hålla käften och utföra min uppgift såvitt jag inte hade något vettigt att komma med. Det finns gott om unga teflonade finnbelagda grabbar som hade behövt detta i dagens samhälle. Det blev män av de flesta pojkar på den tiden, nu är det bra mycket sämre. Tyvärr.
SvaraRadera